Måndag igen. Helgerna går fort. En ny vecka väntar. I mitt fall finns inget speciellt inbokat. Så det blir till att hålla diciplinen och skriva mer i den kommande boken. Jag skriver ju lite här i bloggen också. Märker att det river upp sår inuti, när jag skriver om tvillingarna. Jag saknar dom hur mycket som helst. Dom betyder verkligen allt för mig. Men vad hjälper det? Min saknad förändrar ingenting.

Jag blir heller inte riktigt klok på hur det kunde bli så här. Blotta tanken på att inte få se dom mera är näst intill en outhärdlig tanke. Jag undrar också vad föräldrarna säger till barnen när dom frågar efter farmor och faster. För tvillingarna tjatar och frågar efter oss nästan varje dag. Det har föräldrarna själva sagt. Vad får barnen för förklaring till att dom inte får ringa till farmor? Att dom inte får åka och hälsa på farmor? Att farmor inte får komma till dom?

Nu är ju flickorna tänkande individer båda två. När dom var små, så fick dom inte behålla några gåvor från oss. Först samlades presenterna i ett förråd. Sedan gavs dom bort eller kastades i soporna. Jag öppnade ett fondsparande åt barnen och det fick dom behålla. Smycken jag gett till dom har dom fått leka med, och på så sätt har dom förkommit. Så små barn kan ju inte leka med smycken. Men alla leksaker och kläder har förpassats ut ur deras liv i samma takt som dom kommit. Förklaringen jag har fått är att dom har ju fått så mycket av sonhustruns släkt, så det har inte fått plats mera. Däremot har sonen alltid ringt till mig och bett om pengar när det är säsongsinköp av vinterstövlar, gummistövlar, åkpåsar, jackor med mera. Då har det passat. En gång ringde S till mig och sa: "Tack snälla farmor för stövlarna som mamma köpte idag". Annars brukar dom inte behöva ringa och tacka. Det är visst inte inne numera att behöva tacka för det man får. Det är inte barnens fel, utan en klar brist från föräldrarnas sida.

Nu är jag i alla fall förbjuden att skicka presenter och kort till barnen. Jag har stoppat det fondsparande jag först gjorde till barnen. Förädrarna älskar att shoppa på Gekås i Ullared. Sonen ringde och ville ha hjälp att ta ut pengarna från flickornas konto för att de skulle handla på Ullared. Så nu har jag stoppat nya insättningar på det kontot och så har jag fixat ett annat sparande åt töserna. Ett som föräldrarna inte känner till. Men hur jag i övrigt ska agera för att barnen inte ska tro att jag bara struntar i dom vet jag inte. För jag struntar inte det minsta i dom. Tänker på dom hela tiden och saknaden gör sjukt ont.

 

Veronika

8 februari 2016 10:05

Det gör ont att läsa det du skriver om hur du behandlas av din sonhustru men det brukar komma tillbaka till de som agerar illa i slutändan. Dina barnbarn kommer att få veta sanningen och ifrågasätta allt agerande från föräldrarnas sida.
Jag är en självstående mamma till mina tvillingsöner som snart blir 15 år och de har en frånvarande biologisk far som inte bryr sig alls om dem och de har satt sina spår men jag har hela tiden varit noga med att inte tala illa om honom för att överföra något, inte heller har jag framhållit honom som bättre än han är. När de var mindre fick de svar på sina frågor men inte mer än vad som frågats. Sedan de vuxit upp har de själva bildat uppfattning om vad för slags person han är och i nuläget råder ingen som helst kontakt med honom sedan snart fyra år.

Har man satt barn till världen bör den första linjen vara barnens bästa. Har man problem vuxna emellan håller man det mellan sig och försöker uppföra sig så gott det går.
Barn är allt annat än dumma, de ser igenom på en gång om något är galet även hos föräldrar som hindrar kontakt.

Jag vill inte vara uppviglare här men finns det någon gemensam kontakt som kan förmedla bevis på din omsorg som når dina barnbarn? Förlåt att jag frågar.

Ha en bra dag
Varm kram
/Veronika

http://ordochingavisor.bloggplatsen.se

wisa

8 februari 2016 10:36

Hej finaste du...

Tack för att du delar din historia. Min son är också uppvuxen med en frånvarande far, så jag har gjort som du. Svarat på de frågor han haft, men inget mer. Idag försöker sonens pappa att vara en närvarande farfar och barnen älskar även honom.

Vi har ingen gemensam kontakt. Vi bor ju i varsin ände av landet och ingen i min del av familjen (eller vad jag ska kalla oss i vår gren) får ha kontakt med flickorna nu. Här finns gammelmormor, mostrar, kusiner, fastrar med flera. En rätt stor familj om man ska räkna alla. Än har dom inte satt förbud för farfar dock, så det ska vara om han kan uträtta under. Men jag vet vad sonen tycker om honom eftersom han alltid varit så frånvarande. Däremot sonhustrun gillar farfar. Kanske för att hon känner sig säker på att han inte blir något hot eftersom han träffat sonen kanske 20 gånger max under 33 år. (möten med barnbarnen inräknade)

Jag hoppas att även din dag blir en fin dag. Kramar tillbaka till dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    För lite över 1 år sedan gjordes en planerad operation på W. Hon hade en knöl bakom näsan, som gjorde att hon andades lite mindre bra. Det blev en noga planerad operation. Den lilla damen har en tendens att vara mycket svårväckt efter narkos...

    Min älskade lilla W är sedan inatt inlagd på sjukhuset. Det började för ett par dagar sedan med att hon fick 40.3 i feber. Med alvedon i kroppen. Sonhustrun skriver ju om allt på sin fb. Så gjorde hon även i detta fall. Jag får ju inte skriv...

  Det här med piller är ingen hit, tycker jag. Dom fungerar inte alltid så som det är tänkt. I alla fall inte i min kropp. Jag måste ringa min vårdcentral och boka en telefontid med min doktor på måndag efter att jag varit på sjukhuset....   J...

  foto: Aftonbladet   På morgonen nu har det varit ett "femtoltal" bilolyckor i halkan runt om i Upplad. Förmodligen ännu fler olyckor på andra hålla också. Det är så sjukt halt idag tydligen. Snälla alla fina ni som ska ut på vägarna idag. Ta...

  foto: Johannes Rousseau   Så är det fredag igen. Vaknar till nederbörd i form av snö. Det är en blöt, tung snö, som lägger sig på våra tak och på marken. Det är inte jättekallt. Jag och dottern bor bakom ett av alla dessa fönster som syns på...