Kunde inte somna igår. Eller inatt som var. Besvärligt är det när det blir så där. Antar att det är tankar som stör lugnet jag måste ha i mig för att kunna slappna av och sova. Det är flickorna som upptar min tankeverksamhet. Saknar dom så mycket. Det är som ett slags sorgearbete man går igenom när det blir så här. Fast det finns en stor skillnad gällande denna sorg och den sorg som kommer när någon avlider. Mina barnbarn lever i allra högsta grad. Därför lurar man sig själv hela tiden med att man kanske, kanske, kanske ska få träffa dom igen. När någon somnar in så är det definitivt. Det finns liksom inte ens det minsta lilla kanske då. Det här drar verkligen ner mig. Mår inte alls särskilt bra inuti. Sakanden gör verkligen skitont......