För lite över 1 år sedan gjordes en planerad operation på W. Hon hade en knöl bakom näsan, som gjorde att hon andades lite mindre bra. Det blev en noga planerad operation. Den lilla damen har en tendens att vara mycket svårväckt efter narkos. Den där operationen gick bra. Hon piggnade på sig ovanligt snabbt efter ingreppet och ville ha bubbelvatten efteråt. Vilket hon fick också....

Några dagar senare ringde sonen och verkligen skrämmde slag på mig. W låg redan på operationsbordet när han ringde. W hade blivit dålig hemma och hade kräkts blod och avföring. Det blev en snabb ambulanstransport till sjukhuset. Läkarna valde att öppna flickan direkt. Och det var tur det. Det fanns avföring kvar i tarmen, som inte kommit ut. Troligtvis har avföringen suttit som en propp där sedan prematurtiden. Dom var tvunga att ta bort 30 centimeter av hennes tunntarm. Det är mycket på en så liten kropp som W har....

Hon var inte pigg på att vakna efter narkosen. Hon bara sov. Först låg hon på IVA, sedan flyttades hon till eget rum på vanlig avdelning. Men sov gjorde hon. Föräldrarna fick då lov att hämta tvilling 2, S. När S kom till sin syster, så vaknade hon till riktigt. Och W gick med på att bolla med en ballong. W blev kvar på sjukhuset ett tag och efter några dagar fick hon komma ut en stund i friska luften. W kunde gå, men fick lov att åka vagn eftersom en massa maskiner måste med henne ut. Hon repade sig på ett enastående sätt och var snart sitt vanliga glada jag igen. Hon är en fantastisk kämpe den här tjejen. Det är verkligen inte lätt att vara W i alla lägen. Men hon är en sprudlande glad och positiv unge. Jag älskar henne över allt förstånd. Precis som jag älskar hennes syster också så klart. Men W har sån otur. Hon blir så väldigt sjuk ibland. Hon har ett stort ärr tvärsöver sin lilla mage nu straxt under bröstet.....

Min älskade lilla W är sedan inatt inlagd på sjukhuset. Det började för ett par dagar sedan med att hon fick 40.3 i feber. Med alvedon i kroppen. Sonhustrun skriver ju om allt på sin fb. Så gjorde hon även i detta fall. Jag får ju inte skriva något till henne och sonen, men min dotter skrev ett svar. Hon skrev att det kanske kunde vara läge att fara in till sjukhuset med barnet. Sohustrun svarade då att det var inte nödvändigt.....

I natt fick jag ett sms från sonhustrun. Iltransport till sjukhus, för barnet kunde inte syresätta sig. Dubbelsidig öroninflammation till det. Och influensa. Som det extremt prematura barn hon är, lilla W, med inte fullt fungerande lungor, så kunde hon knappt andas och definitivt inte syresätta sig. Ja, barnet blev ju inlagt naturligtvis. Kanske hade det varit läge att åka in med tösen redan när febern inte gick att få ner....

Jag är i alla fall otroligt tacksam att sonhustrun kontaktade mig och berättade hur det är. W har varit dödens sjuk förut. Hon kan bli det ibland. Det är så fruktansvärt att inte kunna göra något. Man sitter här och bara väntar på ett förhoppningsvis bra besked. Tiden går sakta och timmarna känns dubbelt så långa när det är så här. Vår lilla W. Vi alla älskar henne så mycket. Hon har de flesta av sina gener från min/vår gren av familjen. Hon är en fantastisk unge. En liten kämpe utan dess like. Senast hon blev så här sjuk, slutade det med akutoperation och att läkarna var tvungna att ta bort 30 centimeter av hennes tunntarm. Så jag blir väldigt orolig när W blir sjuk.....