Direktlänk till inlägg 6 februari 2016
Min helt underbara dotter har Aspergers Syndrom med inslag av ADHD, autism och ångest. Hon bor fortfarande hemma hos mig, trots att hon hunnit bli 23 år. Hon är beviljad träningsboende enligt LSS, men när det blir verklighet står nog skrivet i stjärnorna. Att leva så nära en människa med AS är lite speciellt. Det uppstår situationer ibland, som kan kännas prövande och övermäktiga. Men för det mesta fungerar det bra, som tur är. Min dotter har en boendestödjare som kommer till henne en timme i veckan (dottern är beviljad 2 timmar/vecka). Det finns inte en chans att det går att få den här boendestödjaren att göra annat än att sitta i en soffa en timme och bara prata. Vilket är något som dottern inte fixar riktigt. Att sitta och prata....
Min dotter behöver ha hjälp med en hel del saker. Som planering i sin vardag. Hon behöver påminnas om sådant som hon ska göra och som är viktigt. Det kan då gälla något möte på habiliteringen. Dottern har ofta ärenden till försäkringskassan. Det är jättejobbigt för henne. Hos oss har försäkringskassan och skatteverket samma lokal, vilket innebär att det kan vara ett hundratal personer i lokalen samtidigt och kötiderna är aslånga. Det blir jag som får följa henne, för boendestödjaren gör det bara inte. När man har köat klart, så kommer ett nytt problem. Dottern kan inte tala med främlingar. Så framme vid disken måste jag prata. Och det slår aldrig fel. Trots att vi är där båda två, så vill f-kassan att dottern ska skriva på papper där hon avsäger sig sin egen rätt att tala. Det är ungefär som omyndighetsförklaring. Vilket ingen av oss kan tänka oss. Dottern är långt ifrån osmart...
Dottern pluggar. Hon läser datateknik. Hon får alltid strålande betyg på allt hon gör. A eller B. Det beror lite på hur intresserad hon är av ämnet hon läser för stunden. Som aspie, så går hon all in i det hon gör, vilket då syns i betygen. Hon läser numera på distans hemifrån, då den vanliga, traditionella skolan inte alls fungerar för henne. Klasserna är för stora och det är på tok för mycket och för höga ljud runt henne där. Min dotter är extremt ljudkänslig. Hon blir fort trött och orkar inte lika mycket som vi andra. Hon har svårt i det sociala samspelet och hon kan inte läsa av ansiktsuttryck och inte heller kan hon tyda kroppsspråk. Hon har en varm, speciell humor, men hon förstår inte all humor som finns runt om oss. Hon är rätt bokstavlig, så det är något vi jobbat jättemycket med. Och vi jobbar med scheman. Vi liksom rutar in dagarna, så hon vet vad hon ska göra och när....
Hon stod länge still i sin utveckling. Men så köpte hon sin hund. Och sakta men säkert så började utvecklingen komma igång. I början, när vovven var valp, så ville alla titta på vovven och klappa på den och folk ställde frågor. Min dotter svarade inte och en del grannar började klaga på hennes uppförande och hon uppfattades som knäpp och otrevlig. Men numera kan min dotter tala lite grann med främlingar. Hunden gör så att hon kliver upp på morgonen, hon går ut med den flera gånger varje dag. Allt kring hunden och min dotter är enbart positivt.
Det här med piller är ingen hit, tycker jag. Dom fungerar inte alltid så som det är tänkt. I alla fall inte i min kropp. Jag måste ringa min vårdcentral och boka en telefontid med min doktor på måndag efter att jag varit på sjukhuset.... J...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
|||||||||
|